K-klassade och stilbildande
Våra hus är K-klassade och stilbildande
Här kan du läsa om varför våra hus, ritade av arkitekten Nils Hjelm, har sådana kvalitéer att de av byggnadsantikvarien Peter Joseph kallas för stilbildande. Trädgårdarna, som är subtilt anpassade till terrängen, planerades av landskapsarkitekten Jange Blomqvist.
Fotot nedan är ett vykort taget någon gång runt 1950. Dessa två höghus har den näst-högsta klassningen i Stockholms stadsmuseums K-klassning. Den stora skorsten, som syns på bilden, är idag riven men tillhörde föreningens egen värmeanläggningen. I högra husets bottenplan låg matvaruaffären Billings. I vänstra höghusets bottenplan fanns konditoriet Lundmarks vars ägare bodde högst upp i huset, i en specialritad lägenhet.
Du kan också läsa om historien kring Gubbängen. Klicka på den markerade texten för att läsa mer. Dokumentation av kulturvärden.
Gubbängens historia och tillkomst
Staden köpte egendomen Gubbängen redan 1908, av lantbrukaren Albin Arvidsson. Lyckligtvis, kan man säga, dröjde det dock till en bra bit i på 1940-talet, efter andra världskriget, tills planerna för stadsdelen tog form.
Det var inte bara den redan nämnda utvecklingen och nya kunskaper om stadsplanering som var mer tidsenlig, både på kortare och längre sikt. Till stor del förde även andra världskrigets moderna krigföring och teknikutveckling, och dess oerhörda följder, med sig att ingenjörskonsten samt produktions- och försörjningssystemen kopplade till tillverkning och byggande gjorde stora ”landvinningar”.
Stadsplanen för Gubbängen är från 1944 och signerad Ture Ryberg. Byggandet påbörjades 1945-46 och inom några år hade i stort sätt hela stadsdelen bebyggts med bostäder.
AB Familjebostäder byggde på skogsmarken i väster. Norr om Majrovägen uppförde Riksbyggens bostadsrättsförening Stockholmshus 11. Ytterligare längre norrut och öster om centrum byggde fastighetsföreningar och privata byggherrar. I Gubbängen byggdes samtidigt även ett stort antal radhus enligt småstugebyråns program.